Ett halvsekel till musik

I mer än ett halvsekel har han lett körer; riktigt känd blev han när han började göra det i tv och förvandlade Sundsvall till Sångsvall. När Kjell Lönnå nu belönas med ST:s och SCA:a jubileumsstipendium är det för lång och fram-gångsrik tjänst i musiken. Få har som han gjort körsång och Sundsvall till begrepp.
Det började en gång, det var 1953, med att han bildade en kör i Elimkapellet vid Nytorget. Det låg nära till. Pappa Titus var pastor i församlingen och som andra frikyrkobarn var Kjell uppfödd med musik.
Några år senare, 1965, bildade han Sundsvalls ungdomskör och det hela började ta fart. Från lokal företeelse blev kören snabbt internationell – turnerade till Libanon, Israel, Jordanien, England, Tyskland och USA. Samma år startade han Sundsvalls kammarkör som ännu är i full verksamhet.
Under de 50 år som gått har Kjell Lönnå sysslat med nästan allt i musik- och körväg. Att räkna upp allt han gjort, allt han varit med om och alla sångare som passerat hans körer skulle kräva mer utrymme än en normal dagstidning kan erbjuda.
Men egentligen sysslade han med annat.
Som ung var han typograf på denna tidning. Det var på den gamla goda blytiden, typografyrket var ett yrke med tradition och stolthet. Att komma in i det som ung var att hamna i ett självmedvetet skrå som sällan tillät utomstående – journalister och andra – att ha synpunkter på typografin.
Unge Lönnå nöjde sig dock inte med detta. Han gick reklamutbildning i Stockholm och bestämde sig för att kombinera musik och bild. Till yrket blev han teckningslärare på Haga-skolan. Hela tiden till musik. Körerna fortsatte han dirigera, musiken kom in också i skollivet.
Hemma började han måla och fick konstnärlig samvaro när han gifte sig med Ulrika, kommen ur samma frikyrkomiljö och med samma bildintresse.
Under åren har Kjell Lönnå fortsatt med konsten, haft många utställningar och uppdrag. Återkommande tema i hans bilder är, naturligt-vis, musik.
Lärare Lönnå började med tiden göra radioprogram, snart också tv. När skolan möjligen kändes för trång tog han steget fullt ut och ägnade sig yrkesmässigt åt radio och tv. Hela tiden till musik.
Kammarkören är hans äldsta musikaliska hjärtebarn; nästan lika gammal, från 1967, är den manliga KFUM-kören.